Min väg till LCHF-kosten har varit en gradvis process från tallriksmodellen via GI där kolhydraternas andel gradvis krympte tills vi hittade rubliceringen LCHF och hittade hem,
Av det utprövandet gick jag ned 25kg på 10 månader och håller vikten runt den nivån sedan april 2007. Det var kärlek till god mat och tre graviditeter som gjorde att vågen gradvis kröp uppåt.
Jag har aldrig halft metabolt syndrom, har lågt blodsocker och nästan inget blodtryck. Däremot har haft jag vardags-astma som försvunnit - viktnedgången & träningen har gjort sitt till och kosten resten Jag har flera diabetiker i släkten, och båda mina föräldrar dog i vanskött hälsa i relativt unga år, så jag har visst incitament att hålla efter mig själv.
Har egentligen alltid tränat i någon form, vad och hur mycket har varit beorende på hur tjock jag varit och hur illa astman fungerat. Men numer har jag återvunnat möjligheten och förmågan att springa, vilket är fullständigt fantastiskt! Cyklar gärna och mycket, joggar/löper och går på FriskisSvettis. Har insett att jag bör träna 2-4 gånger per vecka för att hålla astman besvärsfri. Jag ser det lite som att jag skrivit recept till mig själv.
Jämfört med många här håller jag inte LowCarb lika strikt, kanske någonstans mellan Annika Dahlqvist's rekommendationer och en jägar/samlar-stenålderskost (dvs varken stenåldersjordbruk eller strikt storviltjägar-versionen). Jag äter till exempel mycket grönsaker och alla sorts rotfrukter, om än i måttliga mängder. En enstaka frukt efter träning, lite nötter och liknande. Däremot rör jag inte choklad, ens riktigt mörk, eftersom sockret slår igenom direkt på mig. Spannmål och socker tillhör Ondskans Axelmakter och undviks i görligaste mån.
Ogillar tillsatser i mat, men är inte militant i frågan. Är också ökänd på de lokala stormarknaderna för att jag haffar personalen och ifrågasätter varuinnehåll, märkning och skyltning.
De stora hälsobovarna i mitt kosthåll har visat sig vara socker och spannmål i första hand och potatis i andra hand. Så länge jag stryker dem, minskar på övriga kolhydrater och håller blodtryckshöjare som kaffe, alkohol (och numer även mycket te) på låg nivå är allt toppen! Och förstås motionerar så mycket jag hinner med 3 små barn, heltidsjobb, älskad make, eget företag, fastigheter och ett bibliotek som växer som en kolhydratofag i en godisaffär...
Uppdatering: min boksamling har nu växt ut ur mina bokhyllor, där de delvis står två rader bakom varandra, och ned på golvet. Vi har i princip slut på väggar att ställa nya hyllor mot. Jag går och spanar på taket i hallen - om man sätter konsolhyllor kors och tvärs kanske man får in lite av facklitteraturen där.
Vad händer den dag jag sätter mig och systematiserar min receptsamling som nu är lösblad-i-förvaringssbox-från-IKEA organiserad? Det enda jag kan se är att installera scannern och skaffa sig ett jättelikt dataarkiv med tillhörande sökbar databas. För hyllmeter har jag då inte över.
